Brorsan fyller 18 idag, med allt vad det innebär. Han kan nu köpa ut snus, cigaretter och folköl till mig. Han kan även låna ut sitt leg till mig så att jag kommer in på puben och kan stöta på någon silikonbröstad 40-åring vars bäst-före-datum gick ut för sisådär 15 år sen.

Eller inte alls. Jag kan dock se till att han hamnar i finkan om han inte är snäll mot mig. Det är han dock oftast. För övrigt kan jag inte visualisera min pyttelilla storebror som jag "alldeles häromdagen" (läs: 12-13 år sen) lekte i sandlådan med på kåken, spelandes biljard om porrblaskor tillsammans med Pedofil-ove och Mördar-leif. För övrigt skulle det nog låta konstigt om Pedofil-ove som brutalt våldtagit sin 4-åriga dotter varje dag i två års tid frågade brorsan vad han sitter inne för. "Nä, jag tjaffsade med brorsan om fjärrkontrollen." liksom... Det håller inte.

I övrigt verkar mina farföräldrar osedvanligt oroliga över min mentala och fysiska hälsa. Jag mår fint, oroa er inte. Sjukdomar har väl ingen dött av? Ok, ungefär hälften av världens befolkning dör i sjukdomar, men ändå. Det är ingen fara. Ni kan sova gott inatt.

Nämnvärt är även faktumet att farmor frågade hockeylaget färjestads absolut bästa spelare, tillika världsmästaren Jörgen Jönsson vad det var för mat i en viss behållare i Löfbergs Lila Arenas matsal idag. Utan att ens inse vem den rödhårige karlstadlegenden var. Stenhårt.

Det finns mycket att kommentera. Gör det. Tack.

/Woodpig

Nintendo skojade bara. Tydligen. Eller så sa de fel. Det är ju trots allt bara människor precis som vi som jobbar på det enorma företaget och ser till att nördar som du och jag glömmer bort våra liv närhelst vi önskar genom ett enkelt knapptryck.

Super Smash Bros Brawl kommer andra kvartalet 2008, och jag är självklart lättad. En liten börda har lämnat mina axlar, och jag är djupt tacksam att jag slipper återuppleva mitt fruktansvärda Zelda: Twilight Princess-trauma där det efterlängtade spelet gång på gång sköts upp med ett par årstider åt gången.

Det är lite som att säga att någon nära anhörig har blivit förlamad från midjan och nedåt, för att nästa dag erkänna att man bara skojade.

Inte kul Nintendo. Flera av oss har säkerligen redan lagt ut våra konsoller på Blocket.se i ren frustration.

Nästa blogg kommer troligen inte att handla om spel. Stena mig inte tack.

Som jag längtat till sommaren. Värme, ljus, kortbyxor, längre dagar och förstås lanseringen av mitt absolut mest efterlängtade spel just nu, Super Smash Bros Brawl.

Spelet finns redan i Japan, har sålt hur bra som helst, och lanseras snart i USA. Europa får dock som vanligt ta de stora smällarna. Vi får inte spelet förns i höst, och jag förstår verkligen ingenting.

Är det inte möjligt att på något sätt göra produktionen och fördelningen av spelen någorlunda rättvist regionerna emellan? Är det för att vi har isbjörnar på gatorna att roa oss med? Är det för att USA är en så jätteduktig metropol av smala, fredliga människor väl värda spelet mer än oss?

Det här är som att ge godis till små barn för att sedan snabbt rycka det ifrån de och skratta elakt innan man drar fram snoppen och pissar på de.

Rubriken skvallrar om låtens tema. Den handlar om en kille som skröt om sitt brösthår och sina muskler, så jag kände att jag ville göra en liten låt om att ingen i ärlighetens namn bryr sig.

Låten heter: To Be Honest I Really Don't Care

Texten lyder:

Let me down anytime, I don't mind
Though the answer for life I can spare
You've got muscles and balls, you've got hair on your chest
To be honest, I really don't care

Notis till min käre farmor som så ofta tittar in här i bloggen:

Tryck på play på den snedvända triangeln i rutan med bilden ovanför det här inlägget så sätts låten igång.

Det där bygger bara på fördomar angående äldre människors tekniska intelligens. Vem vet, farmor kanske blir raketforskare någon vacker dag?

Lämna gärna en kommentar.

Ja, det är faktiskt jag i den rent sjukligt festliga outfiten på bilden ovan. Outfiten består av så lite som ett par brallor som jag sytt själv, men vad gör väl det när det är de snyggaste brallorna man kan tänka sig i sin vildaste fantasi? Faktum är att jag är ganska säker på att inte ens Månen (http://moonlander.bloggagratis.se) med sin sjuka fantasi skulle kunna tänka sig något fräsigare kjoltyg att trä på de två ludna (vad det är för något som ryms i brallor i plural och är ludet får ni föreställa er själva, själv syftade jag på så kallade ben).

Bilden föreställer dock mer än ett par kriminellt tjusiga brallor. Den föreställer Woodpig på sin senaste spelning med bandet Rostbrun Chili Con Carne. En spelning som ägde rum i Karlstad city som ledde till att vi kom vidare till Värmlands länsfestival som äger rum i den inte alltför smickrande hålan Deje, 2-4 maj.

I övrigt är jag sjuk idag. Jag behöver mer medicin. Eller kanske grov och intensiv sjukvård 24/7 så att jag någon förbannad jävla gång kan bli av med mina sjukdomar. Om inget händer snart så får jag ta tag i det själv och pumpa in en rejäl last hagel i plytet så att jag åtminstone krossar bacillerna eller viruset eller spindlarna eller vad som nu kan tänkas husera där inne.

Det är bäst jag slutar skriva innan min ilska börjar göra avtryck i bloggtexten.

Adjöss.    

TV-spel och musik har alltid tillhört mina favoritgenrer inom samhällsaccepterad kultur (ätning av choklad räknas tydligen inte som kultur ännu). Idag vaknade jag klockan halv sju med ett knallrött vänsteröga, igen. Ingen frukost tillsammans med fritidsbarnen idag alltså, men hur kan man bäst utnyttja en hel dags fritid?

Först käkade jag pannkakor i lugn och ro när familjen hade åkt hemifrån. Efter det mycket uppfriskande målet innehållandes mjöl, ägg och mjölk tog jag mig en dusch, borstade tänderna och barrikaderade sedan in mig i min dörrlösa källare för att njuta av mitt sprillans nya testobjekt i spelväg, Metroid Prime 3.

Efter en eller två timmars fantastiskt alienslaktande blev jag sugen på att lära mig ett nytt solo på gitarren, och jag förvånade faktiskt mig själv över hur pass snabbt jag lyckades lära mig det underbart legendariska solot till låten I am a Highway, signerat Tom Morello. Räkna med att höra det solot om ni kommer på någon av Rostbrun Chili Con Carnes spelningar.   

Nu måste jag snabba mig om jag ska få i mig lite käk innan studioinspelningen i stan klockan 18.00 Det var den fritiden det... Å andra sidan ska det bli kul att spela in en låt med två bortskämt duktiga ljudtekniker. Kanske lägger jag upp låten som Youtube-fil här i bloggen efteråt. Tiden får utvisa.

Adjöss med er, landkrabbor.

Praktiken flyter på bra mina vänner. Summering på vad jag lärt mig hitills följer.

* Ge aldrig någonsin bort en teckning till något av barnen. Barnet kommer att visa den för sina 390 kompisar som vill ha en precis likadan, och om du ritar en teckning med lite, lite variation (i mitt fall en pingvin som tittade uppåt istället för nedåt) så måste du göra lika många såna som de du redan ritat.

* Bli inte förvånad om du upplever en mycket otrevlig överraskning när du ska besöka toaletten på en lågstadieskola. Det säger jag dig.

* Det går att tröttna på biljard.

* Om du hör ett "ATJOOOO!!!" följt av en dusch med baciller i ansiktet - gå inte och tvätta dig. Samma händelse kommer att ske inom en kvart hur du än bär dig åt ändå.

* Det är ingen idé att försöka utveckla uttrycket krönikör för en 6-åring.

* Att ge bort ett av sina armband till ett av barnen var en dum idé. Barn kan inte hålla hemligheter. 

* Det är soft att vara KISare. Hänga med sköna ungar hela dagarna liksom. Ungar som visar att man betyder något för de, trots att man bara sitter med och målar en teckning eller något.

Spana in bilden här ovan. En mycket fredlig och potentiellt trevlig ung man som verkar fullkomligt ren bakom öronen. I de flestas ögon i alla fall.

Strövade i centrumet av en liten byhåla kallad Skoghall häromveckan. Detta med två kompisar då min skola ligger alldeles bakom knuten. Vi var alla tre mycket godissugna denna enträgna och förbaskat långa tisdag så vi bestämde oss spontant för att traska ned till ICA.

När vi gick där, på en mycket fridsam och rak linje, dirigerandes endast av den enkla vårbrisen som gjorde avtryck bland löven i björkarna mötte vi en liten, liten tant strövandes med sin smått skramliga cykel längre fram på vägen. 

Tramp tramp - Skrammel skrammel.  

När tanten är ungefär en meter ifrån oss tänker jag att det ser slitsamt ut, och trevlig som jag är tänker jag le mitt allra innerligaste leende mot henne, så att hon känner sig lite uppskattad där hon går mot sitt öde med sin skramliga cykel.

Min blick möter hennes, och jag ler.

Tanten håller på att smälla av.

"HERREGUD!", utbrister hon och håller på fara i diket med sin cykel.

"VET HUT UNGDOMAR!"

Så... Ta en ny titt på bilden. Ung, trevlig och ren bakom öronen eller djävulens sändebud? Hur som helst så kan äldre människor behöva umgås mer med folk...