Jajjamensan! Som bollen i krysset sitter lappen uppspikad på mitt mentala kylskåp. "Du är intagen till Estet musik" står det, minsann.  Ett stort steg i rätt riktning för mig som vill försörja mig till fullo på musik alltså. Kanoners!

Katastofalt lågt antal läsare den här månaden. Det beror såklart på det katastrofalt låga antalet blogginlägg. Förlåt, jag har haft mycket att göra, såhär på sommarlovet. När skolan börjar kommer jag dock att ha hur mycket fritid som helst, om jag nu kom in på musik alltså. Får det slutgiltiga beskedet i början av Juli.

Om jag inte kom in så skiter jag fullständigt i utbildning och söker jobb istället. Det krävs ingen jäkla utbildning för att jobba på exempelvis en speltidning. Allt som krävs är att man knåpar ihop en sjuhelvetes bra recension eller artikel samt att man spelat spel i hela sitt liv. Sen får man åka jorden runt och spela spel och dricka gratis champagne samtidigt som folk slänger konfetti på en dagarna i ända och prisar mig som herren själv. 

Tror jag. 

Jag har fått tid för röntgen på min sneda rygg. En till 99 % mycket positiv aspekt i mitt liv, om det inte vore för en liten grej. Röntgenstrålarna ska inte ge mig potentiell cancersmitta förns i september.

Fan ta svensk skräpvård.

Finns det verkligen så många sneda ryggar, benbrott och flaskor uppkörda där bak i Karlstad att min potentiellt fel-läkta nackkota ska prioriteras så pass lågt? Tydligen. Ändå är vi bara runt 100 000 som bor här, och de allra flesta verkar friska och krya. Förresten tar det väl inte mer än 5 minuter att röntga någon? 5 minuter fördelade på ett dygn blir ju supermånga färdigställda röntningar (det är ett ord, promise).

Så vad är problemet? Strejk, för lite personal, för dålig lön, saknas kanske viljan för att faktiskt hjälpa någon? Jag vet inte. Tur att det bara är en sned ryggkota jag dras med och inte en bruten lårhals i alla fall. Det finns många som har det värre kan man alltid tänka. Såvida man inte råkar kissa på ett elstängsel. Då har man det nog allra värst för någon sekund.    

I övrigt fick jag spela ihop pengar till bussen idag med min gitarr på stan. Hade glömt plånboken hemma. Sen kom farbror polis. Då gick jag. Farbror polis hann aldrig klaga.

Nästa vecka ska jag spela på stora torget med ett storband varje dag mellan klockan 12.00 och 13.00 På torsdagen ska jag dessutom spela med 2 polare på arvikafestivalen. Spännande. Välkomna ska ni vara.   

Hur har din midsommar varit? Full av sprit och spya eller avkoppling och en bra film? I vilket fall som helst så hoppas jag att du inte tog den egentligen oviktiga högtiden på alltför stort allvar. 

Det blev ingen fiskdamm i år, för första gången i mitt liv om jag inte minns fel. Har till och med yngsta kusinen Nila vuxit ur fiskdammstadiet alltså? Ja, kanske... Hon är trots allt 12 år nu. 

Jag har hur som helst vackert fått köpa mig eget godis i år, jo jag tackar jag, men sen har jag förstås firat midsommar tillsammans med Tove i år. Tillsammans har vi, totalt isolerade från omvärlde, sett på film, spelat spel. myst och haft en allmänt supertrevlig helg tillsammans. Helt utan att imitera grodor till dragspelsmusik. Inte dåligt, inte dåligt alls.

Du kanske noterat att klockan är runt 20 i 3 på natten då jag skriver detta blogginlägget. Tre timmar av måndag har snart gått, och jag måste få lite sömn innan jag ska till "jobbet" och spela musik i ca 6 timmar. Anledningen till att jag inte ligger och sover är att jag räddat världen, i Half-life 2 såklart. 

Äntligen, som sista människa på jorden, har jag alltså klarat ut Half-life 2. Två expansioner har jag förvisso på datorn som bara skriker att jag måste spela de nu, men jag ska ignorera de i ungefär en vecka skulle jag tro. Ska nämligen lämna mitt rum och allt vad underbar högteknologi heter och istället sova hos mamma i några dagar. Nila kommer dit, och vi ska utforska staden och kanske hälsa på grisarna i Mariebergsskogen. Ska bli trevligt. 

Kommer inte att ha tillgång till dator, men om sisådär 3-4 dagar måste jag ändå hem och jobba med skrift igen, så då plöjer jag ner ett blogginlägg. Kommentera, länka till era egna bloggar, berätta hur ni har det, skriv en låt, klättra uppför en repstege till månen, whatever, vi ses om 3 dagar. Typ. 

Hejdå!

Jag är hemma nu. Har varit hemma i två dagar, men jag har varit alldeles för mycket av ett vrak för att ens orka skriva ett litet "hej igen-inlägg". Dreamhack var produktivt för Gamesquare. Vi fick de bästa intervjuerna med de intressantaste personerna av alla spelföretag i Sverige, och vi fick även många nya läsare/lyssnare/tittare.

Roligt såklart. Nackdelarna är att vi åt ett enda mål mat om dagen och sov en timme per natt på ett betonggolv med inget annat än kudde som underlag. Efter en timme hade man så ont i alla delar av kroppen att man lika gärna kunde gå upp.

Så fort jag kom hem var det dags att sätta igång med musikarbetet på stan. Aloe vera och mjukgörande babymassage på fingrarna = sunda, friska fingertoppar. 5-6 timmar stålsträngad gitarr per dag = not so much.

Kul är det i alla fall. Världens bästa sommarjobb, någonsin, på riktigt. Det är en ära att få spela med så pass bra musiker som de i gruppen, och att till och med få lära de vissa grejer.  

Vet inte riktigt vad mer jag ska säga. Jag skulle kunna nämna att vi i Gamesquare tog oss till final i spelet Rock Band (blandning mellan singstar och guitar hero) där jag fick sjunga Dani California för 6000 pers på stora scenen. Klippet finns på youtube, kommentera om du vill att jag ska länka. Vi vann varsitt valfritt spel, utom Rock Band, svindåligt, men whatever, gratis spel får tummen upp ändå. 

Jag skulle även kunna nämna att jag funnit viss kärlek till både Coldplay och Michael Jackson (ja, du läste rätt) under de senaste veckorna. Men jag är knappast värd att skriva särskilt mycket om de då jag bara lyssnat på ca 6-7 låtar med vardera artist. De snurrar i min iPod hur som helst. På bussen, promenader, cykelturer och bilfärder, även om Red Hot Chili Peppers fortfarande håller sig kvar på sin ack så självklara listetta. 

Ni får ursäkta slarvigt formulerad text. Jag är trött, lite sur och känner mig lite som en fisk på land just nu. Inget händer egentligen. Jag sitter i mitt rum, skriver en superkass text som du läser just nu, spelar antagligen lite Half-Life 2 snart, för nu jävlar ska de förbannade combine-soldathelvetena få storsmisk. 

I övrigt vill jag bara nämna att jag cruisade på stan idag med min nyinförskaffade t-shirt size XL som det står PC Gamer på. Nice.

Hej allihopa! Jag har inte bloggat på en hel vecka, och anledningen till detta är att jag stack till Grekland, true story. Jag och flickvännen bestämde oss för att dra och käka Saganaki, Souvlaki, kalamari, big burger och kebap (japp, det heter faktiskt kebap i Grekland) bara någon dag innan flyget hastigt och lustigt drog oss med till varma, härliga äventyr.

För visst fan har det varit en av mina bättre semestrar någonsin, om inte den bästa. En av de få där jag faktiskt längtat tillbaka, speciellt på senare år. Visst, det var något oartigt av mig att bara kila utan att säga adjö, men jag hann ju knappt packa ner rena fillingar och dreadlock-schampoo innan jag bränt mig över hela ryggen.

Vissa dagar har varit så otroligt varma att det blivit värmevågor i luften. Resterande har även de varit brutalt, obarmhärtigt varma. Lite som att leva i en enorm stekpanna, fast med supernakna, jättehemska stringtanter istället för saftiga burgare.

Saker jag har saknat:

* Dator

* Gitarr

* Musikanläggningen

* Bandet

* Svenska

* Lättsaltade naturchips

Saker som jag inte har saknat:

* Mygg

* Pollen

* Dödssängen

* Stress

* Punchpraliner

* Att åka buss varje morgon

* Thomas Ravelli

I övrigt har jag köpt en superball bongotrumma som har väckt klagomål hos övriga hotelgäster.

Imorgon far jag vidare på min färd dock, denna gången ensam. Mot Jönköping bär det. Jönköping och Dreamhack's VIP-avdelning där jag ska sitta och pimpla Cola-Cola och prata i radio i 4 dagar. Någon blogg kanske det blir, kanske inte. 

En sida som dock kommer att uppdateras med mina texter och mycket mer under tiden är förstås http://www.gamesquare.se. 

Spana in där vetja. Dagligen, från och med imorgon.

Ha det superbra och sätt inte glassen i halsen.

Eller stjärten.

/Wood som återkommer på tisdag om inte tidigare   

Idag fyller mina dreads 2 månader. Det har jag firat med att klara ut Crysis natten till idag. En intensiv och psykiskt krävande upplevelse på många sätt, men även en väldigt belönande upplevelse när man väl kan känna välbehaget av att ha klarat ett sånt underbart spel.

Det är lite som att ha sett Sagan om Ringen 1 dock, då Crysis ju ska bli en trilogi. Nu måste jag vänta minst ett år på uppföljaren, och sedan minst två år på den tredje och avslutande delen. 

Detsamma gäller spelet Gears of War som jag fullkomligt älskade och klarade ut relativt fort. Jag lär känna huvudkaraktären Marcus Fenix, jag lär känna hans bäste polare och brother in law Dominic Santiago, och jag lär mig att tajma omladdningarna med millisekunders precision. Gears of War 2 får jag spela redan i November, men med tanke på att jag klarade ut ettan redan för ett år sedan har det varit en lång och hård väntan.

För det är såhär företagen gör spel nuförtiden. Uppföljare på uppföljare på uppföljare. Varför förändra på ett säljande koncept liksom? Det händer med Zelda, det händer med Mario, det händer med Smash Bros, det händer med Mario Kart, det händer med Halo, det händer med Metal Gear Solid, listan kan göras lång... 

Jag är fast i uppföljarnas klor, precis som världens övriga spelare, men jag gillar det. Ända kan jag inte låta bli att tänka att visst hade det vart skönt med en revolutionerande nykomling då och då? Wii har ju trots allt alla förutsättningar för att komma på något helt skruvat men ändå roligt? Wario Ware Smooth Moves håller liksom inte. Crysis gick rätt väg. Det tillförde nya koncept till en uttjatad genre samtidigt som det lätt hamnar på min topplista över bästa spelupplevelser någonsin.

Mer sånt tack.

Attityden mot vår jord måste förändras.

Det är något som jag varje dag blir mer och mer övertygad om. När merparten av alla jag känner, utan att tänka sig för, slänger en burk eller ett godispapper i naturen, då är det något fel. 

INGEN kommer att plocka upp skräpet efter er.

Djur och natur LIDER av denna nonchalans.

Fåglar sätter i halsen och DÖR på grund av att du inte orkade slänga ditt godispapper i papperskorgen. 

Om du nu ska sätta i dig snuskiga onyttigheter så kan du i alla fall slänga papperet efter dig. Lägg det i fickan eller något tills du hittar en sopkorg liksom?

När jag nämnde till en bekant att det faktiskt finns en lag på att man inte får slänga skräp i naturen så svarade han: "alla bryter mot lagen".

Va? Nej? Alla bryter inte mot lagen? När jag frågade vad han menade så hade han inget svar, men han lät skräpet ligga.

Jag ska vara ärlig och uppmana alla att slänga sitt eget, och kanske till och med plocka upp andras skräp när ni ser en papperskorg i närheten. Det är ingen skam i att plocka upp skiten efter andras idioti. Naturen vet att du gjorde rätt, du vet att du gjorde rätt, moder jord vet att du gjorde rätt, och det kan du senare må bra av. 

Var förändring i den värld du vill se, för jorden tillhör inte människan - människan tillhör jorden.