Jag har blivit frälst på musik, igen, för det finns så grymt mycket bra musik där ute. Buckethead t.ex En gitarrist som rätt så få känner till. Antagligen för att han har mask på sig och oftast gör helt instrumentella konserter. Jag kunde aldrig ana att han gjort nära 30 album, varav ungefär 10 stycken är riktigt bra. Lucky me.  Guns n' Roses har jag också fastnat för. Lite märkligt egentligen. Aldrig gillat de egentligen, tills nyligen. Slash solon som spelades in för 15 år sedan är fortfarande bland det bästa jag hört i gitarrväg (särskild Sweet Child o Mine), och Axl Rose är den näst mest energiska frontman jag sett - Anthony Kiedis plockar förstaplatsen fortfarande, efter att ha brutit massvis med ben o dylikt.  Megaointressant inlägg? Må så vara. För att göra det värt nånting får jag väl tipsa om att köpa ett Greatest Hits-albumav Guns n Roses eller något. Eller kanske plattan Use Your Illusion 1. Spana in Civil War, November Rain, Sweet Child o mine och Don't Cry. Bra skit. 

Imorgon händer något spännande. Då kommer nämligen hälften av de som ska söka till estétprogrammet till Sundsta för att pröva lyckan i en mängd delprover. 

Jag kommer så väl ihåg när det var jag som satt i den sitsen för ett och två år sedan. Första året kom jag inte in, men året efter gick det vägen. Jag var så oerhört nervös båda gångerna. Delvis för att en jury skulle sitta och plita ner deras åsikt om mig som person och musiker på ett litet papper, men också förstås för att det skulle avgöra hur mina närmsta tre år kommer att se ut.

Och imorgon är det dags igen... Fast för en helt ny skara med hoppfulla ungdomar. Just nu, kvällen innan, sitter de nog och övar på låtarna de ska framföra. Kanske även på teori och gehör, om de verkligen satsar.

Kanske skulle man ta med sig en och annan vattenballong imorgon... Eller varför inte ett luftgevär och kanske ett gäng lagom förruttnade frukter? Njae... Jag tror att jag nöjer mig med att vara en trevlig prick. Kanske drar till med ett "lycka till" om the conditions are right som man säger där borta i staterna.  

Må de som är mest värda platserna ta sig in. 

Jag fick en halvakustisk gitarr (akustisk med möjlighet att koppla in i stärkare) av mamma och pappa i konfirmationspresent. Det var någon gång i slutet av åttan, har jag för mig. Alltså 2-3 år sen, på ett ungefär.

Sen dess har jag inte servat den, luftfuktat den, bytt batterier i elektroniken eller ens strängat om den. De senaste veckorna har jag fullkomligt avskytt honom, gamle Bosse, eller vad den nu kan tänkas heta. Den har stämt om sig direkt, strängarna har låtit som svag tråd direkt tagen ur valfri hemstickad 60-talströja från röda korset, och så fort jag kommer upp till femte bandet och uppåt så styr tonerna åt vilket håll de vill.

Jag har funderat på att köpa en ny, hänga den gamla på väggen eller kanske rent av sälja den till någon stackars nybörjare som inte vet bättre. Jag har tänkt göra mig av med gitarren som jag en gång älskade så djupt... Ända tills idag.

På väg hem från skolan hade jag vägarna förbi Karlstads lokala musikaffär. Där köpte jag en luftfuktare, ett paket strängar och fick gitarrhalsen åtskruvad.

Nu, med nya strängar och inte längre uttorkad kropp låter gitarren bättre än den någonsin gjort, och jag minns plötsligt varför jag älskade den så mycket från början. Det är inte jag som gått och blivit en bortskämd gitarrist, det är gitarren som inte blivit väl omhändertagen.

Ett gäng strängar och en luftfuktare var allt som behövdes för att min tre år gamla, sjukt utslitna, gitarr skulle bli som ny igen. Nu ska jag öva inför morgondagens spelning på nöjesfabriken.

Hörs.

Sitter här vid datorn och pillar på tangenterna. I mitten av livet känns det som, ungefär. Har just spelat in 4 låtar som ska sändas i radion på något program, tillsammans med en ungdomskör. Jag spelar bas, håll utkik. Vi heter S.U.N.K, om du skulle råka sitta bakom ratten och rocka P4 Värmland någon gång i framtiden.

Det är spännande att spela in live när inte en enda ton får gå fel och det finns 15 pers det kan gå fel för. Man står liksom och spänner sig i hela kroppen och ansiktet i grövsta möjliga koncentration i 5 minuter, vilar i 30 sekunder och kör igen direkt efteråt. Roligt dock. Såhär vill jag tjäna mitt leverbröd, ungefär.

I övrigt sitter jag och käkar Ben n' Jerrys-glass för första gången i livet. Fick ett infall på väg hem från inspelningen och stack in på ica, pungade ut 51:50 svindyra kronor för en halv liter förbannad glass. Den är dock god, fyllig och snobbig. Jag köpte varianten som smakar kakdeg och fudge. Två element som enskilt jäser ordentligt i magen, men som tillsammans bör ta tid att äta, nu när jag ändå pungat upp 51:50 liksom.