Mustaschkampen gick sådär. Fick några extra långa fjun här och var under näsan, men något mustaschproffs vill jag inte kalla mig ännu. Men nästa år! Då får Leif "Loket" Olsson och Hitler passa sig, för då jäklar får de konkurrens i snorbromsparadiset!

En bild på slutresultatet har jag tyvärr inte, men det är inte mycket att se egentligen. Föreställ dig ett ansikte med lite nätta hår under näsan så har du mig i ett nötskal. 

Imorse hände något mystiskt för övrigt. Jag vaknade av att väckarklockan hade ringt konstant i 5 minuter, och jag tackade min lyckliga stjärna för att min ryska klasskamrat Artem spelade piano så att klockan inte slutade ringa. 

Hur trött måste man vara för att tycka att det är fullständigt logiskt att klockan ringer för att Artem spelar piano!? Och vart fick jag den idén någonstans? 

Märkligt, måste jag säga. Kanske är jag besatt av demoner, eller så har jag fått någon form av obotlig malaria i hjärnstammen sen jag klättrade i ett giftigt träd så att mamma fick ta ett kort på mors dag. Jag fick trots allt utslag på samtliga lemmar utom Allan i brallan så att säga. Men vad gör man inte för att glädja morsan? 

Ojj fan, det är sovdags. Jojjomen, i tid för en gångs skull!