Jag är hemma igen, och det enda jag har i tankarna just nu är hur underbar min nya longboard är, samt att jag saknar Toves sällskap dygnet runt.

Jag skadade foten på O-ringen, såklart. Något åt det hållet var tvunget att hända. Hela tävlingen gick åt helvete och jag har fortfarande periodvis svåra smärtor så fort jag aktiverar foten på något sätt.

Självklart är den skadade foten också min "push-fot" med longboarden, så jag kan tyvärr inte åka särskilt länge utan att det gör för ont. Annars hade jag åkt hela natten lång tror jag. Till stan, till morsan, till sköna backar och fin asfalt på landet, överallt. Det får bli om några dagar istället.

Josef - Din longboard är här, inplastad, fin, oskadd efter frakten över hela jorden, väntandes på dig. Den ser skön ut, men jag har inte provat den än. Tänkte att du ska få göra det först av alla. Let's åka. 

Till alla andra - Skaffa bräda, åk med hjälm, ha kul och sälj cykeln. Fråga mig om ni är intresserade av länk till någon bra, billig bräda.

För övrigt har jag mycket att berätta, antar jag, eftersom att jag varit borta i en vecka. Intressantare inlägg på väg alltså.

Och ja, det är skönt att vara hemma. Även om Sälen var jättetrevligt.  

Jag har åkt mycket skateboard på sista tiden. Minst en mil om dagen, typ. Igår blev det närmare 3 mil, idag har jag åkt ca 6 kilometer, och klockan är knappt förbi lunchtid.

Det finns en stor skillnad mellan löpning och skateboard, och det är att man i skateboard bara aktiverar vänsterlåret och högervaden medans man i löpning aktiverar båda benen lika mycket. Detta har medfört att jag på bara någon vecka fått en rejält mycket fläskigare högervad än vänstervad. Ballt.

Nu får jag bara hoppas att jag tränat in min lilla hjärtmuskel tillräckligt mycket till O-ringen som jag ska till imorgon. Fem dagar av intensiv orienteringstävling i fjällen. Nice.

För övrigt skedde det något lustigt idag. Mitt första fall på skateboard utan att landa på fötterna. Det började regna ute, och när det regnar blir asfalten, brädan och hela världen hal. Brädan flög åt vänster, jag flög åt höger, landade upp och ner, snurrade runt och klarade mig utan en skråma. 

Det är inte coolt att ramla. Inte alls coolt. Jag ska nog inte göra om det.  

Förlåt för brutalt meningslöst blogginlägg. Det var inte meningen.  

Nöjesfält är roliga, det vet nästan alla. Vissa vågar inte åka alla karuseller, och jag börjar förstå de mer och mer. Olycksfallen poppar upp i kvällstidningarna som kantareller i en mossig sensommarskog, och argumentet "det är ju hur säkert som helst!" håller inte längre, för det är faktiskt inte säkert alls.

Låt mig ge dig några exempel på de senaste fem årens olyckor som jag över huvud taget har hört talas om.

* Slängungan på Liseberg är en riktig familjefavorit då den i stort sett funger som en enorm självgående gunga där man 20 meter ovanför marken snurrar runt, runt i en bred ring. Well, en stackars grabb eller tjej råkade ut för en riktig överraskning när karusellen åkte som allra fortast. Den tunna kedjan som håller i gungan lossnade, och det krävs inte ett geni för att förstå att den stackars personen slungades iväg rakt ut i betonghavet och avled. 

* Rainbow är en karusell som är populär främst för att den står precis vid ingångarna och brukar vara "uppvärming" inför de större karusellerna. Som en flygande matta, typ, fast i betong. Den går runt, runt, runt. Som en klocka. Tyvärr så lossnade ena sidan av betongjäveln så att alla 32 passagerare fick föras till sjukhus med skador som brutna armar och ben, hjärnskakningar eller chockskador. 

* Flum Ride kräver väl ingen närmre presentation? Du sitter i en stock i vatten, åker i lugn och ro, avslutar med ett 60-gradigt vattenfall, punkt slut. Det har ryktats om många olika dödsfall här genom åren, men bara för någon vecka sen fick en kille snilleblixten att dyka nedför vattenfallet i slutet. Det sket sig. Han dog.

* En gammal karusell som lades ned för några år sedan var den fruktansvärt olindriga karusellen Hang-over. Man satt antingen framlänges eller baklänges i en berg och dalbana som slungade så många till whiplash-skador att Liseberg tvingades lägga ned hela karusellen och bygga en ny berg och dalbana istället. 

Nu orkar jag inte ens dra fler exempel, du förstår min poäng. Vad jag vill ha sagt är.... Jag har ingen aning, förnya era karuseller eller nåt. De är för gamla och farliga för att jag ska trivas med att lägga mitt liv i de. Kickar är kul när man har kontroll över de eller känner sig trygg, inte annars.

"Jippieeeee!!!! Vad fort det går Olle! *kras* Olle? Olle??? OLLEEEEE!!!!!

Igår, för 17 minuter sen i skrivande stund, läste 50 personer min blogg. Bra. Vi är på gång igen känner jag. Förhoppningsvis ska vi kamma hem alla (typ) 65 regelbundna läsare igen, för jag ska börja skriva igen, på allvar. Tack. 

Det finns för få "cruisare".

När man cruisar (enligt Woodpig) så åker man runt på antingen en Skateboard eller en longboard och tar rejält med fart på en nyasfalterad väg. När man fått upp farten börjar man åka slalom med hårda svängar så att farten bibehålles. Detta funkar allra bäst på longboard där man kan lyckas hålla farten flera hundra meter om man bara tar i med slalomen samtidigt som maxfarten är bra mycket högre än på en vanligt skateboard. 

De senaste dagarna har jag åkt skateboard varje dag, och jag älskar det mer och mer för varje dag. Jag gör inga tricks, jag hoppar inte runt, jag gör inget farligt, jag bara åker fort och cruisar runt på kvällar eller eftermiddagar när solen inte tar för hårt på mig där jag åker på den alldeles släta asfalten.

Dagens tips från djupet av mitt hjärta - åk bräda, och var inte rädd för att ta den på långa turer. Både du och brädan kommer att trivas. Ta det försiktigt om du är nybörjare bara.   

För övrigt har det varit en riktig vekling till sommar i år. Vart är de där  helt molnfria veckorna som jag längtat så efter? Inte i Karlstad i alla fall. Hoppas att vädergudarna bättrar sig snart, och att det blir en riktigt lång sommar.

Jag har ändrat presentation.

Den andra var för divig och endast till för att locka läsare. Jag orkar inte locka läsare längre, eller vara divig. Jag vill bara finnas här för den som vill lyssna på vad jag har att säga. Jag vill även lyssna på vad du har att säga, så kommentera gärna, jag blir bara glad. 

Nu vet du. Både en människa och en presentation kan förändras.  

För någon månad sedan visade en polare upp sin "longboard" för mig som han hade beställt från USA. En longboard är i stort sett en surfbräda på hjul, och jag gillade den. Man kommer enkelt upp i samma hastighet som en cykel, man kan rulla iväg den innan man hoppar på vilket bidrar till snabbare acceleration och det är sjukt mycket roligare än att cykla.

Jag blev intresserad helt enkelt. Igår började jag söka runt på forum och sajter om vad man ska köpa för bräda, vad det kostar och vart det är billigast. Det visade sig att min tidigare nämnda polare hade koll på noterna efter att ha gått igenom samma stadie av längtan, förtvivlan, och otillräcklighet som alla andra som sökt runt efter fakta om det ganska nya fenomenet (nåja, 5-6 år?) longboard. 

Jag hittade en tjusig idag, 2500 spänn här i Sverige, som kostade 800 riksdaler borta i USA. Givet köp såklart. En polare ville också ha en lång bräda, så vi delar på fraktkostnaden = åkning med polare + ekonomisk hjälp = hell yeah! 

Om sisådär 2-3 veckor kommer jag hem från O-ringen i Sälen som det bär av till på lördag. Då ska vi åka in våra longboards och sen åka den 8 mil långa sträckan från Torsby till Karlstad. Det låter långt, och jag antar att "ingen/enstaka" någonsin har åkt annat än cykel, moped eller inlines där, men med tanke på att man kan stampa upp sig i ca 35 km/h med lite vilja så borde det inte bli något problem.

För att vara riktigt säker på att jag verkligen ville ha en longboard så tog jag ut min 5-6 år gamla skateboard idag och åkte ca 3 mil med den. Det var roligt, jobbigt och fick mig att längta efter långa brädor mer än jag kunde ana. Speciellt när jag träffade två polare på vägen som åkte supersnabba longboards som jag fick pröva.

Jävla massa tjat om longboards nu. Jag får be om ursäkt, men jag är exalterad. Veckans tips - köp en longboard, skit i cykeln. 

Såhär ser hon ut... Raringen som just är beställd. Jag längtar och hoppas på ett bra och skadefritt förhållande mellan oss.

Och ja, farmor/mamma/concerned people som ororar sig - jag ska åka med hjälm när jag vet att jag ska åka annat än på helt plant underlag.  

Men hallå! Läget? Ja, jag vet, Woodpig är snart inte ens värd att kallas bloggare längre med den här uppdateringshastigheten, men jag har njutit av min ledighet i fulla drag precis som ni. Sorry, jag har inte glömt er, men jag har inte haft många lediga minuter från min ledighet, så jag ursäktar mig här och nu. Jag är INTE död.

För övrigt kom jag på en sak när jag satt på en restaurang och pillade mig i truten med en tandpetare idag. 

Anledningen till att käftpetare är engångsförpackade är att det är lite sådär småbehagligt i början, men att man snart inte står ut med smaken av sig själv. Därför är det viktigt att vara jäkligt tacksam för de som verkligen orkar med och till och med gillar mig, dig, alla dina vänner and so on...

Take that for a djup liknelse av Woodpig. More to come.

Yet again, sorry för uppehållet vänner, jag har inte glömt er, glöm inte mig.

Thx!