Mitt fönster vätter ut mot gatan nedanför. Detta är ett problem. Det är nämligen så att datorn lyser mig rätt skarpt i ansiktet på kvällarna och tydligen har hela Skåre bestämt sig för att det är askul att gå med stavar precis på den här vägen, åtminstone två gånger om dagen var. 

Jag möter alltså dessa tappra motionärers blickar ungefär 8000 gånger om dagen, från och med 19.00 till 21.00 ungefär. Det här får ju rent katastrofala földer såsom faktumet att jag inte ens kan peta mig i näsan när jag sitter här, utan måste köra överklassvarianten och gå till toaletten för att få ut jävelskapet ur snoken. Inte heller kan jag sitta i bar överkropp och bara betrakta min bleka, beniga kropp timme in och timme ut, för hur skulle väl det se ut? 

Och om jag skulle få för mig att bara fascineras av hur aerodynamisk man blir när man står på händer naken, ja då skulle ju varenda skalle i byn samlas i kollektiv och bara stirra på min stackars fritid som rinner iväg, och det vore rent pinsamt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det här. Får väl bygga en skylt med texten "varning för sabeltandade jordgetingar" några hundra meter bort på vägen eller något. Det ska nog hålla de borta...  Eller så kan jag gillra en fälla, men även där har ju det moderna samhället försvårat det för mig genom att asfaltera framfarterna.

Nej... Det var bättre förr säger jag bara! När man kunde gillra hur mycket fällor man ville i den mjuka, sköna jorden, och när folk inte ens hade lust att gå ut ur sina grottor och hyddor för att traska en sväng med dinosaurierna och de bengaliska tigrarna.    

Jag har blivit frälst på musik, igen, för det finns så grymt mycket bra musik där ute. Buckethead t.ex En gitarrist som rätt så få känner till. Antagligen för att han har mask på sig och oftast gör helt instrumentella konserter. Jag kunde aldrig ana att han gjort nära 30 album, varav ungefär 10 stycken är riktigt bra. Lucky me.  Guns n' Roses har jag också fastnat för. Lite märkligt egentligen. Aldrig gillat de egentligen, tills nyligen. Slash solon som spelades in för 15 år sedan är fortfarande bland det bästa jag hört i gitarrväg (särskild Sweet Child o Mine), och Axl Rose är den näst mest energiska frontman jag sett - Anthony Kiedis plockar förstaplatsen fortfarande, efter att ha brutit massvis med ben o dylikt.  Megaointressant inlägg? Må så vara. För att göra det värt nånting får jag väl tipsa om att köpa ett Greatest Hits-albumav Guns n Roses eller något. Eller kanske plattan Use Your Illusion 1. Spana in Civil War, November Rain, Sweet Child o mine och Don't Cry. Bra skit. 

Imorgon händer något spännande. Då kommer nämligen hälften av de som ska söka till estétprogrammet till Sundsta för att pröva lyckan i en mängd delprover. 

Jag kommer så väl ihåg när det var jag som satt i den sitsen för ett och två år sedan. Första året kom jag inte in, men året efter gick det vägen. Jag var så oerhört nervös båda gångerna. Delvis för att en jury skulle sitta och plita ner deras åsikt om mig som person och musiker på ett litet papper, men också förstås för att det skulle avgöra hur mina närmsta tre år kommer att se ut.

Och imorgon är det dags igen... Fast för en helt ny skara med hoppfulla ungdomar. Just nu, kvällen innan, sitter de nog och övar på låtarna de ska framföra. Kanske även på teori och gehör, om de verkligen satsar.

Kanske skulle man ta med sig en och annan vattenballong imorgon... Eller varför inte ett luftgevär och kanske ett gäng lagom förruttnade frukter? Njae... Jag tror att jag nöjer mig med att vara en trevlig prick. Kanske drar till med ett "lycka till" om the conditions are right som man säger där borta i staterna.  

Må de som är mest värda platserna ta sig in. 

Jag fick en halvakustisk gitarr (akustisk med möjlighet att koppla in i stärkare) av mamma och pappa i konfirmationspresent. Det var någon gång i slutet av åttan, har jag för mig. Alltså 2-3 år sen, på ett ungefär.

Sen dess har jag inte servat den, luftfuktat den, bytt batterier i elektroniken eller ens strängat om den. De senaste veckorna har jag fullkomligt avskytt honom, gamle Bosse, eller vad den nu kan tänkas heta. Den har stämt om sig direkt, strängarna har låtit som svag tråd direkt tagen ur valfri hemstickad 60-talströja från röda korset, och så fort jag kommer upp till femte bandet och uppåt så styr tonerna åt vilket håll de vill.

Jag har funderat på att köpa en ny, hänga den gamla på väggen eller kanske rent av sälja den till någon stackars nybörjare som inte vet bättre. Jag har tänkt göra mig av med gitarren som jag en gång älskade så djupt... Ända tills idag.

På väg hem från skolan hade jag vägarna förbi Karlstads lokala musikaffär. Där köpte jag en luftfuktare, ett paket strängar och fick gitarrhalsen åtskruvad.

Nu, med nya strängar och inte längre uttorkad kropp låter gitarren bättre än den någonsin gjort, och jag minns plötsligt varför jag älskade den så mycket från början. Det är inte jag som gått och blivit en bortskämd gitarrist, det är gitarren som inte blivit väl omhändertagen.

Ett gäng strängar och en luftfuktare var allt som behövdes för att min tre år gamla, sjukt utslitna, gitarr skulle bli som ny igen. Nu ska jag öva inför morgondagens spelning på nöjesfabriken.

Hörs.

Sitter här vid datorn och pillar på tangenterna. I mitten av livet känns det som, ungefär. Har just spelat in 4 låtar som ska sändas i radion på något program, tillsammans med en ungdomskör. Jag spelar bas, håll utkik. Vi heter S.U.N.K, om du skulle råka sitta bakom ratten och rocka P4 Värmland någon gång i framtiden.

Det är spännande att spela in live när inte en enda ton får gå fel och det finns 15 pers det kan gå fel för. Man står liksom och spänner sig i hela kroppen och ansiktet i grövsta möjliga koncentration i 5 minuter, vilar i 30 sekunder och kör igen direkt efteråt. Roligt dock. Såhär vill jag tjäna mitt leverbröd, ungefär.

I övrigt sitter jag och käkar Ben n' Jerrys-glass för första gången i livet. Fick ett infall på väg hem från inspelningen och stack in på ica, pungade ut 51:50 svindyra kronor för en halv liter förbannad glass. Den är dock god, fyllig och snobbig. Jag köpte varianten som smakar kakdeg och fudge. Två element som enskilt jäser ordentligt i magen, men som tillsammans bör ta tid att äta, nu när jag ändå pungat upp 51:50 liksom.

Jag spelar musik ganska mycket. Varje dag för att vara ärlig. Helst flera timmar om dagen. Om du vill lyssna på mina låtar eller veta när jag har spelningar, kan du kolla här: http://www.myspace.com/woodpigonline

Tack. 

Tränar skalor på gitarren hela eftermiddagen. Har spelning både fredag och lördag, och det är viktigt att göra bra ifrån sig. Särskilt på lördag, för den spelningen äger bara rum en gång per år, och vi spelar precis innan bandet Those Dancing Days som blev nominerade till "årets grupp" på rockbjörnen eller nåt sånt. Hoppas det kommer mycket folk. 

På måndag kommer en Chilensk tjej hit och ska bo här i en vecka. Min bror är utbytesstudent i USA, så vi tackade självklart ja när hon ringde och frågade om rum. Annat vore rent oschysst. 

Faktum är att jag är lite nervös. Det är jag som ska hämta hem henne på måndag, och vad ska jag då prata om? Kanske gillar hon katter? Kapsyler? Elfenben? Dumle? 

Nåväl... Det får bli som det blir. Hoppas att hon inte mördar mig i sömnen i alla fall. Men det tror jag inte.  

Legat i magsjuka, en hel vecka. Magsjuka och hosta. Spyor och illamående. Svält och hungersnöd. Och jag är fortfarande inte alls frisk. Friskare, men inte frisk. 

När man är magsjuk blir man alldeles sjuk i huvudet också. Vaknar klockan 4 på morgonen och får för sig att det vore gott med ostbågar och sånt. Samtidigt vet jag att det bara är Satans djävulska plan för att få mig att kapitulera knäböjd inför herr klosett igen, så jag får ligga där, från fyra på morgonen till 23-snåret på kvällen och vara sugen på ostbågar, förpassad till mitt sovrum där den enda affischen på väggen som kan roa är placerad bakom mig och föreställer Gudfadern-gubben som min bror måste tyckt var ball någon gång i tiden.

Nu är det lite bättre. Jag kan gå runt lite grann. Vagga fram och tillbaka lite i husets alla rum och skrymslen, innan jag måste gå och vila igen.  

Det blir inte mycket gjort.