Idag kilade jag ned med longboarden och köpte det här spelet av en kille på stan. Det är till Nintendo 8-bitars, släpptes på sent 80-tal och kostade mig ca 100 spänn.

Varför jag köpte det? TITTA BARA PÅ DET! Det blir inte coolare än såhär. En kille i 14-årsåldern som iklädd gult och blått gör ett awesome trick samtidigt som han ser 100 % oberörd ut. Som om han funderar på vad han ska välja för gymnasium eller nåt istället för att tänka på att han är upp och ner i en half pipe.

Och titeln, mina damer och herrar... Titeln. SKATE OR DIE. Det säger sig självt att spelet är grymt.

Synd att jag inte får hem själva konsolen så att jag kan spela på de förens imorgon.

I övrigt köpte jag två andra spel, och om det finns någon nörd (true gamer in heart) där ute som vill se bild på de så kommentera...

Nej fan, jag orkar inte lägga av med den här bloggen än på ett tag. Var snälla, kommentera och läs mycket så får den stanna kvar. Tack.

Vart fan tog sommaren vägen? Det ska inte vara tröjväder i augusti. Det ska vara kalsongväder. Longboardväder. Longboard i bar överkropp-väder.

Jävla tröjväder.  

Vet ni vad?

Jag tror jag slutar. Lägger av. Skiter i den här bloggen. Kanske gör en ny. Jag vet inte. Kanske ska fråga pappa som visat sig vara gudakungen själv på att skriva om han och jag ska ha en blogg tillsammans. 

Det är fan inte en dum idé. Vi får se. Svar får du....

Imorn typ.  

Hallå! Förlåt, jag är en oansvarsfull jäkel som inte har nog vett i skallen att skriva ett blogginlägg då och då, men tro mig när jag med min allra allvarsammaste röst säger det här: jag har inte haft tid.

Jag har tilldelats den monstruöst "min egen tid-krävande" uppgiften att skriva en spelnyhet på Gamesquare.se om dagen för att alla andra skribenter åkt utomlands. För det första är det svårt att hitta något att skriva om mitt i sommaren när de flesta företagen hellre väntar till jul och konsument-tider för att släppa sina spel. För det andra är det svårt att komma med något eget och subjektivt att skriva om som är tillräckligt intressant för att nördar i Svea Rikes alla hörn ska orka slita sig från de största sajterna och spana in min lilla nyhetsblogg.

Föööör det tredje slog Tove, min flickvän, huvudet i stengolvet i min hall så att jag trodde att hon skulle dö. Tove dog inte. Hon fick hjärnskakning eller något och började blinka häftigt. Jag lyfte upp henne i min säng och tvingade henne att vila några dagar samtidigt som hennes familj var ute och campade. 

Vad har det att göra med min nyhetsblogg? Jo, eftersom att all min vakna och sovande tid självklart spenderas med Tove, slötittandes på TV-serien Scrubs alla 7 säsonger, har jag tvingats researcha och skriva under de 10 minuter hon borstar tänderna och gör sig i ordning för sömn. Sen har vi sovit, vaknat, ätit pannkakor som smakat lök för att någon varit för lat för att diska ur stekpannan sen kvällen innan, kollat på Scrubs igen och haft det allmänt supermysigt. 

Men, som du förstår har jag inte haft tid att skriva, ursäkta, jag skriver ju nu i alla fall. 

Nåväl, det som jag egentligen tänkt skriva idag var att jag äntligen invigt longboarden ordentligt med en runda på 4 mil tillsammans med Josef som åkte sin jungfru-tur med sin härliga nya bräda. Vi har haft roligt, testat på olika typer av åkstilar på olika typer av underlag, lärt Josef den ädla konsten att göra tricket "cross-stepping" samt förfinat mina kunskaper inom tricket i fråga.

Det har varit roligt, men jag har ont i varenda muskel i hela kroppen. Jag menar allvar. Du tänker: "Ahhh... Han har lite ont i benet för att han har pushat sig fram i fyra mil, big deal." Men jag svär vid mina ömma fötter att jag har ont i hela mitt jäkla kadaver till kropp.

Det börjar med att man åker en mil, glad i hågen, redo att försöka sig på massvis med tricks. Sen är man framme i stan och köper något att dricka, mår lite illa efter 5 kilometer med dricka i magen, börjar bli trött, trillar lite, får ont i musklerna där man trillat när man pushar osv.

Det hela är en cirkel av smärta och underbart nöje som förenas i en märklig uppfinning vid namn longboard. På uppsidorna finner vi faktumet att man känner sig fri som en fågel när man väl lärt sig. Köp en vetja. Skit i vardagen en timme om dagen och åk. Ta hjälmen på dig och låt longboarden föra dig dit den vill. Om du vill förstås. Annars kan du kolla på bingolotto eller postkodmiljonären om det är din femma.

Hade!

Jag är hemma igen, och det enda jag har i tankarna just nu är hur underbar min nya longboard är, samt att jag saknar Toves sällskap dygnet runt.

Jag skadade foten på O-ringen, såklart. Något åt det hållet var tvunget att hända. Hela tävlingen gick åt helvete och jag har fortfarande periodvis svåra smärtor så fort jag aktiverar foten på något sätt.

Självklart är den skadade foten också min "push-fot" med longboarden, så jag kan tyvärr inte åka särskilt länge utan att det gör för ont. Annars hade jag åkt hela natten lång tror jag. Till stan, till morsan, till sköna backar och fin asfalt på landet, överallt. Det får bli om några dagar istället.

Josef - Din longboard är här, inplastad, fin, oskadd efter frakten över hela jorden, väntandes på dig. Den ser skön ut, men jag har inte provat den än. Tänkte att du ska få göra det först av alla. Let's åka. 

Till alla andra - Skaffa bräda, åk med hjälm, ha kul och sälj cykeln. Fråga mig om ni är intresserade av länk till någon bra, billig bräda.

För övrigt har jag mycket att berätta, antar jag, eftersom att jag varit borta i en vecka. Intressantare inlägg på väg alltså.

Och ja, det är skönt att vara hemma. Även om Sälen var jättetrevligt.  

Jag har åkt mycket skateboard på sista tiden. Minst en mil om dagen, typ. Igår blev det närmare 3 mil, idag har jag åkt ca 6 kilometer, och klockan är knappt förbi lunchtid.

Det finns en stor skillnad mellan löpning och skateboard, och det är att man i skateboard bara aktiverar vänsterlåret och högervaden medans man i löpning aktiverar båda benen lika mycket. Detta har medfört att jag på bara någon vecka fått en rejält mycket fläskigare högervad än vänstervad. Ballt.

Nu får jag bara hoppas att jag tränat in min lilla hjärtmuskel tillräckligt mycket till O-ringen som jag ska till imorgon. Fem dagar av intensiv orienteringstävling i fjällen. Nice.

För övrigt skedde det något lustigt idag. Mitt första fall på skateboard utan att landa på fötterna. Det började regna ute, och när det regnar blir asfalten, brädan och hela världen hal. Brädan flög åt vänster, jag flög åt höger, landade upp och ner, snurrade runt och klarade mig utan en skråma. 

Det är inte coolt att ramla. Inte alls coolt. Jag ska nog inte göra om det.  

Förlåt för brutalt meningslöst blogginlägg. Det var inte meningen.  

Nöjesfält är roliga, det vet nästan alla. Vissa vågar inte åka alla karuseller, och jag börjar förstå de mer och mer. Olycksfallen poppar upp i kvällstidningarna som kantareller i en mossig sensommarskog, och argumentet "det är ju hur säkert som helst!" håller inte längre, för det är faktiskt inte säkert alls.

Låt mig ge dig några exempel på de senaste fem årens olyckor som jag över huvud taget har hört talas om.

* Slängungan på Liseberg är en riktig familjefavorit då den i stort sett funger som en enorm självgående gunga där man 20 meter ovanför marken snurrar runt, runt i en bred ring. Well, en stackars grabb eller tjej råkade ut för en riktig överraskning när karusellen åkte som allra fortast. Den tunna kedjan som håller i gungan lossnade, och det krävs inte ett geni för att förstå att den stackars personen slungades iväg rakt ut i betonghavet och avled. 

* Rainbow är en karusell som är populär främst för att den står precis vid ingångarna och brukar vara "uppvärming" inför de större karusellerna. Som en flygande matta, typ, fast i betong. Den går runt, runt, runt. Som en klocka. Tyvärr så lossnade ena sidan av betongjäveln så att alla 32 passagerare fick föras till sjukhus med skador som brutna armar och ben, hjärnskakningar eller chockskador. 

* Flum Ride kräver väl ingen närmre presentation? Du sitter i en stock i vatten, åker i lugn och ro, avslutar med ett 60-gradigt vattenfall, punkt slut. Det har ryktats om många olika dödsfall här genom åren, men bara för någon vecka sen fick en kille snilleblixten att dyka nedför vattenfallet i slutet. Det sket sig. Han dog.

* En gammal karusell som lades ned för några år sedan var den fruktansvärt olindriga karusellen Hang-over. Man satt antingen framlänges eller baklänges i en berg och dalbana som slungade så många till whiplash-skador att Liseberg tvingades lägga ned hela karusellen och bygga en ny berg och dalbana istället. 

Nu orkar jag inte ens dra fler exempel, du förstår min poäng. Vad jag vill ha sagt är.... Jag har ingen aning, förnya era karuseller eller nåt. De är för gamla och farliga för att jag ska trivas med att lägga mitt liv i de. Kickar är kul när man har kontroll över de eller känner sig trygg, inte annars.

"Jippieeeee!!!! Vad fort det går Olle! *kras* Olle? Olle??? OLLEEEEE!!!!!

Igår, för 17 minuter sen i skrivande stund, läste 50 personer min blogg. Bra. Vi är på gång igen känner jag. Förhoppningsvis ska vi kamma hem alla (typ) 65 regelbundna läsare igen, för jag ska börja skriva igen, på allvar. Tack. 

Det finns för få "cruisare".

När man cruisar (enligt Woodpig) så åker man runt på antingen en Skateboard eller en longboard och tar rejält med fart på en nyasfalterad väg. När man fått upp farten börjar man åka slalom med hårda svängar så att farten bibehålles. Detta funkar allra bäst på longboard där man kan lyckas hålla farten flera hundra meter om man bara tar i med slalomen samtidigt som maxfarten är bra mycket högre än på en vanligt skateboard. 

De senaste dagarna har jag åkt skateboard varje dag, och jag älskar det mer och mer för varje dag. Jag gör inga tricks, jag hoppar inte runt, jag gör inget farligt, jag bara åker fort och cruisar runt på kvällar eller eftermiddagar när solen inte tar för hårt på mig där jag åker på den alldeles släta asfalten.

Dagens tips från djupet av mitt hjärta - åk bräda, och var inte rädd för att ta den på långa turer. Både du och brädan kommer att trivas. Ta det försiktigt om du är nybörjare bara.   

För övrigt har det varit en riktig vekling till sommar i år. Vart är de där  helt molnfria veckorna som jag längtat så efter? Inte i Karlstad i alla fall. Hoppas att vädergudarna bättrar sig snart, och att det blir en riktigt lång sommar.

Jag har ändrat presentation.

Den andra var för divig och endast till för att locka läsare. Jag orkar inte locka läsare längre, eller vara divig. Jag vill bara finnas här för den som vill lyssna på vad jag har att säga. Jag vill även lyssna på vad du har att säga, så kommentera gärna, jag blir bara glad. 

Nu vet du. Både en människa och en presentation kan förändras.  

För någon månad sedan visade en polare upp sin "longboard" för mig som han hade beställt från USA. En longboard är i stort sett en surfbräda på hjul, och jag gillade den. Man kommer enkelt upp i samma hastighet som en cykel, man kan rulla iväg den innan man hoppar på vilket bidrar till snabbare acceleration och det är sjukt mycket roligare än att cykla.

Jag blev intresserad helt enkelt. Igår började jag söka runt på forum och sajter om vad man ska köpa för bräda, vad det kostar och vart det är billigast. Det visade sig att min tidigare nämnda polare hade koll på noterna efter att ha gått igenom samma stadie av längtan, förtvivlan, och otillräcklighet som alla andra som sökt runt efter fakta om det ganska nya fenomenet (nåja, 5-6 år?) longboard. 

Jag hittade en tjusig idag, 2500 spänn här i Sverige, som kostade 800 riksdaler borta i USA. Givet köp såklart. En polare ville också ha en lång bräda, så vi delar på fraktkostnaden = åkning med polare + ekonomisk hjälp = hell yeah! 

Om sisådär 2-3 veckor kommer jag hem från O-ringen i Sälen som det bär av till på lördag. Då ska vi åka in våra longboards och sen åka den 8 mil långa sträckan från Torsby till Karlstad. Det låter långt, och jag antar att "ingen/enstaka" någonsin har åkt annat än cykel, moped eller inlines där, men med tanke på att man kan stampa upp sig i ca 35 km/h med lite vilja så borde det inte bli något problem.

För att vara riktigt säker på att jag verkligen ville ha en longboard så tog jag ut min 5-6 år gamla skateboard idag och åkte ca 3 mil med den. Det var roligt, jobbigt och fick mig att längta efter långa brädor mer än jag kunde ana. Speciellt när jag träffade två polare på vägen som åkte supersnabba longboards som jag fick pröva.

Jävla massa tjat om longboards nu. Jag får be om ursäkt, men jag är exalterad. Veckans tips - köp en longboard, skit i cykeln. 

Såhär ser hon ut... Raringen som just är beställd. Jag längtar och hoppas på ett bra och skadefritt förhållande mellan oss.

Och ja, farmor/mamma/concerned people som ororar sig - jag ska åka med hjälm när jag vet att jag ska åka annat än på helt plant underlag.  

Men hallå! Läget? Ja, jag vet, Woodpig är snart inte ens värd att kallas bloggare längre med den här uppdateringshastigheten, men jag har njutit av min ledighet i fulla drag precis som ni. Sorry, jag har inte glömt er, men jag har inte haft många lediga minuter från min ledighet, så jag ursäktar mig här och nu. Jag är INTE död.

För övrigt kom jag på en sak när jag satt på en restaurang och pillade mig i truten med en tandpetare idag. 

Anledningen till att käftpetare är engångsförpackade är att det är lite sådär småbehagligt i början, men att man snart inte står ut med smaken av sig själv. Därför är det viktigt att vara jäkligt tacksam för de som verkligen orkar med och till och med gillar mig, dig, alla dina vänner and so on...

Take that for a djup liknelse av Woodpig. More to come.

Yet again, sorry för uppehållet vänner, jag har inte glömt er, glöm inte mig.

Thx!    

Klockan är 7:47 på morgonen i skrivande. En tid som min flickvän säkert hade trivts att gå upp till med tanke på Kents superdänga 747, men jag är inte riktigt lika satisferad vid tanken på att skynda upp på morgonen, slänga i sig frukost och göra sig redo för att hinna till jobbet klockan 11:30.

"Hur lång tid har jag på mig" tänkte jag kvickt innan mitt livs största genidrag föll i mig. "Jag kan ju kolla klockan! Den är säkert typ 11.00 så det är nog lugnt". 

Klockan var inte "typ" 11:00. Den var "typ" 7:30. Jag har gott om tid på mig att byta kalsonger eller whatever jag nu har lust att göra på morgonen alltså. 

Nu ska jag lyssna på min absolut största inspirationskälla, John Frusciante, när han svarar på fanbrev i något sällsynt radioprogram som jag hittade.

Ha en superb fredag!  

Det går bra nu. Allt går riktigt jävla bra. Jag har världens bästa jobb (spela musik på torget varje dag), jag har världens bästa flickvän och jag har just bytt mitt gamla skabbiga snuskrum mot mitt gamla där jag äntligen kan andas ordentligt utan att hosta ihjäl mig.

Som om inte det räckte så har jag ju kommit in på musikgymnasium, skaffat lite nya, sköna polare samt spelat en (enligt publiken själv) kanonbra spelning  som drog mest publik av alla band till campingscenen med Woodpig Trio på Arvika idag. Detta ledde till att vi fått förfrågan om att spela in covers på några av de låtar vi spelade då folk tydligen vill ha med oss som bakgrundsmusik i en film som ska visas på bio.

SOM OM inte det räckte har även jag personligen fått förfrågan om mina egna, "ledsammare/allvarligare", låtar som jag spelat in själv kan få vara med i en dokumentär på SVT.

Roligt, roligt, såklart. Jag försöker inte ens skryta. Det har bara vart dålig stämning både här i bloggen och i mitt liv på många sätt ett bra tag, så det känns väl skönt med lite variation? Framförallt för mig då förstås.

Just ja, jag har köpt en mössa också, på Arvikafestivalen. En riktigt fet jävla mössa som man kan smuggla mindre kattdjur i, eller varför inte mina dreads?  

Som avslutning på blogginlägget tänkte jag dela med mig av mina första intryck av Arvikafestivalen. 

Mina första intryck av Arvikafestivalen lyder:  

* Svinstia, på allvar. På den vanliga campingen var 70 % av ungdomarna antingen stupfulla eller neddrogade. Att se effekten av heroinmissbruk på en 16-årig tjej är inte roligt alls.

* Var tjugonde har långa dreadlocks på festivaler. Så är det alltid. Detta gör mig tävlingsinriktad. Väx hår, väx!

* Stoltheten över att fortfarande, vid snart 17 års ålder, kunna tacka nej till folk som försöker bjuda på alkoholhaltiga drycker lyser lite inom mig. Jag känner mig väldigt fräsch och nyskapande på något sätt. Å andra sidan kan jag förstå att ungdomar skiter i framtiden när det ändå ser ut som att vi alla ska dö i naturkatastrofer eller sjukdomar ändå.

Nu lät jag förstås pessimistisk. Som att jag inte tänkt över det alls utan bara vällde ur mig något, men lyssna nu noga...

Polariserna består av vatten. Sjukt mycket vatten. Tillräckligt mycket vatten för att svämma över stora delar av världen, till exempel hela jävla Asien. Polariserna har redan börjat smältam, och det ser inte direkt ljusare ut längre fram.

I Asien bor det många, skitmånga. Större delen av Sverige, Norge och Finland kommer antagligen att klara sig rätt bra, så hemlösa Asiater (m.m) kommer att uppvandra hit, för inte vill de bo i Afrika och dö i Aids och hungersnöd?

Hur ska vi få in runt 1,5 miljarder människor i 3 relativt små länder? Det går inte, och vi lever antagligen i sista generationen där maten över huvud taget räcker till, men det gör den ju egentligen inte. Afrika får vackert vara utan, i stort sett, och många dör redan för flera år sedan i hungersnöd. 

Fundera på hur det kommer att bli när vissa familjer väljer att skaffa 3 barn, andra 2, vissa till och med 4 eller 5. Man vill att ens unge ska ha en lekkamrat helt enkelt, och visst, en unge äter ju inte så mycket, men när en hel jord tänker så, då ökar befolkningen rejält.

Tänk dig nu att större delen av jorden är översvämmad, folk kämpar för att överleva, krig startas, allvarliga sjukdomar som AIDS sprids, politikers röster slutade höras för länge sen, för viljan att överleva är alltid störst. 

Skrämmande? Ja. Mycket. Jag njuter inte ett dugg av att behöva gå runt med såna här tankar i huvudet, men det är tyvärr en skrämmande sanning vars konsekvenser bara väntar på att gå från tankar till fysisk form.

Nu blev det en lång blogg, med dålig stämning. Äsch, det är fredag imorgon bitti, och då fyller mina dreads 3 månader. Det ska jag fira på något sätt. Sen ska jag spela på torget, vid fontänen, klockan 12-13. Sista chansen är på lördag, kom redan imorgon vet jag. 

Hade bra!