Pappa har skapat en blogg. En blogg som han inte berättat för någon om egentligen, utom för mig då förstås, och hans mamma och pappa. Pappa är 52 år. Det innebär att hans mamma och pappa är rätt så gamla. De har nog inte dragit igång en stor community med sina vänner som stöttar pappas blogg, och det har faktiskt inte jag heller. 

Så, det lämnar mig undrandes, ståendes i mörkret utan svar. För jävlar i mig vad det går bra för hans blogg. 74 unika besökare idag, 73 igår. Det är som om pappas blogg innehöll botemedlet mot cancer, eller bra förslag på hur Danmark bättre ska utnyttja sina nationella resurser. 

Det kanske har med undertiteln på bloggen att göra? "Bloggen som du klarar dig utan" är förstås en humoristisk tolkning på den redan dolt humoristiska undertiteln "Bloggen som du INTE klarar dig utan" vilket ju är vad min blogg går under.

Ren och skär stöld alltså. Nej vet du vad! Jag får allt lov att ändra undertitel i detta nu. Från och med nu ska min blogg gå under titeln: Tillfälliga tidsmaskiner och magiska märkpennor

En av mina favoritsaker i världen är att dygna. Man får bara chansen att göra det några enstaka gånger om året, som när man ska tillbaka till rätt dygnsrytm efter ett lov, eller när det är lussevaka. 

Vad som är så härligt med det går inte att förklara, men det är nog känslan av att man gör något utöver det vanliga som är så mysig. Det finns inte mycket som går upp emot att sitta nedbäddad i tv-spelssoffan klockan 5 på morgonen när solen ligger och väntar på att gå upp. 

Med en stor kopp kaffe på bordet och Zelda 1 i Nintendo 8-bitarskonsolen blir en ensam morgon inte mycket bättre. Testa själv.   

Tillfälliga tidsmaskiner och makalösa märkpennor!

Hallå allihopa! Dagens inlägg är en uppmaning till alla med höfterna i behåll att ta vara på de genom att börja åka longboard. Jag är mycket allvarlig när jag säger att longboardåkning har förändrat mitt liv på det sättet att jag äntligen känner mig riktigt duktig på en fysisk aktivitet som jag faktiskt verkligen gillar.

Det underbara med longboardåkning är att man själv sätter gränser för sitt åkande. Jag kan inte garantera att du kommer att tycka att det är lika roligt som jag tycker, men med lite vilja och ett leende på läpparna så blir de flesta aktiviteter roliga.

Här nedan är filmen som fick mig att börja med longboarding. De åker på varsin Loaded Dervish, flex 2. Samma bräda som jag nyss skaffade mig. Mycket bra för carving, sliding och dancing.   

Jag har en pizza i ugnen som står på 11 minuter. Säkert 10 nu. Därför blir det en kort blogg. En kort blogg om nollning. Och att missa bussen. Vi börjar med att missa bussen.

I morse (jajjamen!) missade jag bussen. Jag åkte longboard för att hinna. Det var två minuter kvar. Trots att det bara tog en ilsnabb minut bort till busshållsplatsen så stod där varken buss eller blivande passagerare. Jag antog att de blivande passagerna inte längre gick under undertiteln "blivande", så jag började peta mig in till stan på min longboard.

Halvvägs körde jag rakt in i nyasfalterad. Det lät som slime, sen stannade jag upp. Ett hårt lager asfalt täcker nu mina hjul. Tur att jag inte tog min nya bräda. Det hade gjort mig vansinnig i ett halvår. När jag åkte iväg satte de upp en skylt som påpekade att det var nyasfalterat. Jo jag tackar jag.

Nollning var det ja, just det. Ni vet, äldre elever förnedrar yngre elever. Lärare håller för ögonen eller skrattar med. I år ska det tydligen vara snäll nollning, men på väg hem från skolan såg jag ett och annat ägg runt skolan, så jag väljer att strunta i min nollning som skulle ägt rum imorgon. De som är rädda för att bli utstötta kan få gå dit och förnedra sig om de vill. Själv sover jag över hos Tove, åker lite longboard i hennes fina backar och har en mysig dag. Det låter bättre.

Jag skulle kunna ställa mig frågan varför elever på ca 18 år inte utvecklat tillräcklig empatisk förståelse för att inse att nollning knappast stärker en individ utan bara ger den sämre självförtroende. Antar att de tycker det är kul med förnedring eller något. Jag tänker ge de den simpla diagnosen "idiotjävlar". Sug i er era egna råa ägg om det är så jävla kul. 

Ha en soft dag alla sköna människor! 

Super Smiley faaaze ----> : )  

Fyra drömscenarion som jag tänker mycket på.  

* Tove och jag hittar en perfekt bostad lite utanför någon mysig och hemtrevlig stad där det finns gott om nyasfalterade, lätt-traffikerade spår som går genom skogar, över slätter och vid kusten där jag kan åka longboard. I huset finns en studio för musik och en annan för foto. På bakgården står ett litet stall där Tove kan ha sin lilla häst och i vardagsrummet står en superb underhållningsanläggning. Här lever vi lyckliga tillsammans i minst 100 år.  

* Red Hot Chili Peppers släpper nytt album som smiskar både Blood Sugar Sex Magik och By The Way på fingrarna. Nya klassiker släpps tillsammans med perfekt matchande musikvideos där alla tre musiker får gott om utrymme att visa vad de går för med långa, välutformade, solon. Albumet har en liten gnista humor över sig.

* Mitt band, Super Ninja Monkey Team, blir internationellt kända och enligt en utvald skara människor de skickligaste musikerna någonsin. Vi utvecklas som musiker, som underhållare och som vänner. Vi blir ihågkomna som en frisk, positiv fläkt inom musikkretsar för alltid. 

* Adam Colton, Louie Pilloni och Adam Stokowski anordnar en öppen skandinavisk tour för longboarding. Loaded ger mig sponsorskap och jag får nya medel att jobba med för att sprida den alltför lilla subkulturen longboarding.

Skolan har börjat. Allt är bra med nya klassen, allt är bra med musiken, allt är bra med flickvännen, allt är bra med longboarden, allt är bra med kompisarna, allt är bra med hälsan...

Allt är jäkligt bra helt enkelt. Dessutom fick jag uppleva en härlig vurpa idag som faktiskt fångades på film för världen att återuppleva gång på gång på gång. Klicka mitt i filmrutan precis under texten så får ni själva se. Lättare blir det inte!

Tyvärr är kvaliten i det allra sämsta laget... Men... Whatever, en vurpa är alltid en vurpa.

Klockan närmar sig 3 på natten. Antalet gånger jag sagt just den meningen här i bloggen börjar bli så pass många att man i teorin skulle kunna samla ihop alla citaten och göra det hela till en tävling där man ser vem som hittar flest. Det finns som tur är en högst kristlig anledning till att jag är uppe såhär sent...

Jag hoppade av min förra gymnasielinje, idrottsledarskap, i förmån för estét musik. Lyckligtvis kom jag in, men det är ändå viss ångest inuti mig som spökar. Delvis för att min förra klass var förjävla bra, delvis för att jag hoppar direkt från en grupp vars huvudmål är att lära sig samarbeta till en grupp individualister. 

Det är svårt att förklara, men estéter är på många sätt som tennisspelare, skidåkare, friidrottare, orienterare, löpare eller annan valfri singelsport. De har ett behov av att uttrycka sig jämt och ständigt, och ner de uttrycker sig ska det inte vara lite, utan extremt.

Inget fel med det alls. Jag är gjord av samma virke själv, och just därför ska jag gå på den linjen. Problemet ligger i att folks sätt att uttryka sina känslor på sällan matchar varandras särskilt bra, speciellt inte om man som jag nyss nämnde är egendomlig i sitt sätt att uttrycka sig. 

Så, whatever, jag brukar alltid ha lätt för att hitta folk att umgås med, och jag antar att det är därför jag hamnade på idrottsledarskap när jag inte kom in på musik förra året.

I övrigt har jag suttit och spelat Zelda till Nintendo 8-bitars som släpptes för ca 20 år sedan i tre timmar idag samtidigt som Tove visade upp att hon är världens snällaste människa genom att sitta och klippa isär mina dreads som hade växt ihop till en enda stor.

Hon hittade delar av mina favorittröjor i håret, samt saker som jag inte ens vet vad det är. Spännande. Som tur är så hittade hon inga insekter eller larvbon. Det hade varit sorgligt.

En annan kul sak med dagen som gått är mitt samtal till en kille vars spel jag köpt inte fungerande. Tre stycken köpte jag, ett var trasigt. Ingen big deal tänkte jag och slog en signal för att lösa problemet.

Killen blev förstörd. "Jag förstår inte alls... Det måste ha... Nej, jag rengjorde ju och jag kommer ihåg att allt... Men... Nej jag förstår inte... Tänk om... Nej jag vet inte..." 

Jag berättade för honom att allt är ok och att jag kan skicka tillbaka spelet i förmån till ett nytt. Han blev glad igen. 

På tal om det så har jag blivit rätt händig på det här med att laga NES-konsoler (Nintendo 8-bit) samt spel. Funderar på att köpa in gamla trasiga konsoler, laga de och sedan sälja de för ca 600 kronor dyrare än jag köpte de. Det är nog inte en helt dum idé.

Nej, nu får det vara nog med trams för idag. Ska väl försöka få mig lite sömn inför ett nytt skolår. Sleep tight.

Ps. 

Måste passa på att göra reklam för min pappas blogg som faktiskt är riktigt jäkla bra på många sätt och vis. http://pernystrom.bloggagratis.se är adressen.

Spana in.   

Jag lyssnar bandet Avantias "Farewell". Hörde den för första gången idag, och tillsammans med Coldplays "Fix You" är den numera en av få låtar som väcker känslor i mig. Farewell är så mycket mer än en rockdänga. Den är rockdänga 2.0

Dagens hemlighet: Avantasia är ett grymt band som dessutom doftar av lite frisk och fräsch luft inom den annars så igentäppta rockgenrén. Jag kan starkt rekommendera dig att fråga efter Farewell av Avantasia i din lokala skivbutik. 

Eller så kan du ju pallra dig över till piratebay.org och kolla in deras sjukt snygga logotyp.